Vi har varit till Åland och hälsat på goda vänner, hundarna var med och dom skötte sig hur bra som helst på båten. Dom satt med oss i cafeterian på speciellt avsatt plats för passagerare med hund.  
Det fanns andra hundar där också, men som det brukar vara när man har Eurasier blir folk väldigt nyfikna på vad det är för vackra hundar vi hade, och många barn vill såklart klappa och gulla med dom.

Våra tre hundar gillar både stora som små och dom tycker verkligen om att stå i centrum, så dom där två timmarna som båtresan tog, gick väldigt fort.  Nya bilder från Åland finns i galleriet. Fotade gjorde Jan Andersson.


Så har Anna-Lena Annika Angelica och jag äntligen träffats med våra Eurasier, och förhoppningsvis ska vi fortsätta och ses.
Från höger på bilden, Lena med Slipknot-Rock, Anna-Lena med Raven och Foxfire I'Lynxan Angelica med Foxfire Yade och Annika håller i frost. Raven och Slipknot-Rock är söner till I'Lynxan.

Vi tränade lite av varje, men det är kontakten man vill ska fungera, då går det lättare med allt.  Det kan också utvecklas till något som man inte alls har tänkt sig.

Jag har försökt att ge mina valpar egen "tid" varje dag ca:10-30min.  För Frosts del blev det att följa med till brevlådan och hämta posten,  det var då jag fick id'en att det skulle bli Frosts grej "bära hem posten"   Alltid var det något reklamblad som jag tyckte han kunde bära.

I början när han var nio veckor, var det bara några sekunder han tyckte det var kul, så fort det var något annat som fångade hans intresse släppte han såklart papperet.  Brevlådeturerna fortsatte med skifftande resultat.
I början gav jag honom reklamen, men det dröjde inte länge innan han hoppade upp och visade intresse av att ta det själv.

Längden på själva bärandet tog sig, och helt plötsligt ville han gå hem med det, och fort skulle det gå jag fick springa för att hålla jämna steg med en mallig valp.

Men nu kom  han in i ett stadium när han bara ville äga och leka med reklamen, allt för sin egen vinnings skull. Åt upp det gjorde han ibland också.  Men jag gav mig inte , vi fortsätter med promenaden till brevlådan.

Många gånger fick jag gå tillbaks utan hund och plocka upp pyttesmå pappersbitar på vägen och dom var några stycken som ni säkert förstår.
Att ens försöka förklara för grannarna vad jag höll på med verkade lönlöst, dom skrattade och undrade varför jag fortsatte när Frost ändå  åt upp reklamen.

Jag hade försökt ett tag med att ha så kort koppel att han måste gå intill sidan, eftersom han hoppade och for runt så mycket.     Då fick jag en annan kontakt och kunde berömma både med smekningar och ett litet lungt   Braa!

När Frost var ca: 6mån. kunde han bära posten hem,  Jag kunde t.o.m. säga några ord till grannen (utan att han tappade focus) som faktiskt blev imponerad av att han inte längre åt upp posten.

Idag är Frost 15mån. och vill bära allt vi tar i, vi kan tycka ibland att  han fått mani på att bära. 
Eller är det så att han har lärt sig att när man har något i munnen får man väldigt mycket uppmärksamhet. Det är ju spexaren och ögontjänaren Frost jag har beskrivit här.


Quattros son Endles Edens Piece Of My Heart "Ludde" med familj har varit på besök idag.  Oj! vad lik han var sin far i den åldern, ska bli kul att se han lite längre fram.  
Så framåt och possitiv, Frost och han hade jätteskoj.   TACK! Maria och din fina familj,  för att ni kom och visade upp Ludde.